Jag är helt borta i min fantasi
Den som får mig att tro
den som egentligen gör så ont för jag vet att det endast är min fantasi
Verkligheten gör mig så ledsen, arg o besviken.
Jag vet inte mer längre.
Jag försöker tyda mitt hjärta som jag alltid annars försöker följa
men mitt hjärta vill inte skilja min fantasi från verkligheten. Mitt hjärta går delade vägar.
I min fantasi där delar jag min värld tillsammans med dig.
Där är vi som skapta för varandra, som menat.
Du är etta på min lisat. Den högst prioriterade saken, som jag tar mig tid till.
I fantasin finns äkta tårar o kärlek utan tvivel o utan gräns, ingen rädsla för morgon dagen.
Där jag kanske tänker om det är rätt men får svaret att det e mer än så.
Fantasi, fantasi. Den finns, den kommer, den går och är Underbart rar.
verkligheten borde gå hand i hand med fantasin..
Fantasin borde vara det som får en att leva. Så som man vill.
Göra det till verklighet
att leva för att göra sin fantasi verklig.
I verkligheten där sitter jag ensam analyserar allt.
Lever med vännerna, för andra finns jag bara.
Här är jag, en människa som försöker ha ett stort hjärta med ett leende o med ett skratt nära till hands
Jag vill få dig att se mig
I min verklighet förstår jag inget, min verklighet är inget som i min fantasi.
Jag är lost, borta o glömd.
Du är fortfarande som i min fantasi, en del i min värld.
du intresserar fortfarande mig.
Verkligheten vakna. Är du verkligen den ja vill se? Känner ja dig? är du ettan på min lista? Eller förblir du min fantasi?
Har ja rätten att bli besviken?
känna som jag mist något?
Jag kan inte döma dig o jag försöker att inte göra det.
Min verklighet är ett liv. Hjärtat väntar inte o mitt oerfarna hjärta tänker ja inte lämna ut ännu en gång för någon att bara se o inte lära känna.
Verkligheten är inget som min fantasi.
Jag anser att det vi kallar ”hoppet” bara är ännu ett påhitt för att överleva.
Att vara trött o sorgsen kan vi alla vara.
Alla bär vi på någon omedveten sorg eller smärta som förr eller senare kommer komma fram o få oss till tårar och möjligtviss låta hoppet tvivla.
Tror redan jag fått mitt hopp att svika eller tvivla
Jag vet inte ens vad mitt hopp är?
Det som får mig att gå vidare. Kanske ett det illusionen av ett hopp som inte ens finns.
Men hur länge orkar man resa sig upp igen?
Känns som jag alltid kommer att sakna en del.
O kommer går runt med medvetna o omedvetna känslor o tankar som får mina handlingar att bli det som egentligen inte var menat.
Antingen kommer det ordna sig eller så kommer jag att förstöra allt.
Livsglädje i mina ögon är ni!
Mina egna flickor.
Ni får mig att känna mig speciell, underbar och älskad!
Ni är så jävla vackra!
Jag kommer aldrig någonsin att glömma er, ni har gjort mer för mig än ni någonsin kan förstå.
<3 Eleonore, Marika & Rebecca
Kärleken till er är obeskrivbar! |